mot jul och nya tider

hej stockholm

hejdå

lovsång till Stockholms tunnelbana

Stockholms tunnelbanesystem är i uppror, vintern regnar bort och förvirrade främlingar letar efter vägar men hittar bara varandra i decembernatten, i den blöta natten strax mot jul där bussarna går vilse och jag aldrig kommer hem, där änglar smyger tyst på tå mellan rusningsbilarna vid övergångsställena, på väg till Lucia snart och jag möter mannen i luckan som säger söta flicka lilla ängel och en annan dag kanske jag skulle blivit irriterad men inte idag, idag är jag tacksam, lättad, blir så glad så skönt att bara någon tycker att jag är söt.

Jag väntar vid fel hållplatser, ska till fel platser, åker åt fel håll, om och om igen i cirklar
Jag ringer hundra samtal ut i luften och ber människor tycka synd om mig
"ha medlidande, tyck synd om mig tack" men klockan är för mycket och min hand blir för kall av att hålla telefonluren utan vantar.

"Ta ersättningsbuss", "ersättningsbuss ersättningsbuss" ropar världen och jag åker buss. Mot natten, mörkret, hela det där livet som bara är som det är (och så får det väl vara)

visdomsord från himlen

"Världen är så rysligt stor
stanna hemma där du bor"
- vildvittror enligt g

finska stygn

Det regnar i Stockholm när jag tar bort mina stygn, jag har sovit en sådär tre timmar och är lika hysterisk som under gymnasietiden. Springer runt i galen dimma med känslan av att ha jobbat sönder tio arbeten under en hel natt till morgon med kaffe kaffe kaffe, gröt hos grannen, till Willys med soltorkade tomater och på väg att slänga kryckan i en vattenpöl JA!
Jag minns inte vilka människorna igår var, mer än att de kom från helt fel platser och inte talade finska. Någon tango fick vi inte.


Well now the ocean speaks and spits and I can hear it from the interstate
And I'm screaming at my brother on a cell phone and he's far away
I'm saying: nothing in the past or future ever will feel like today

vinter

spring

upp i himlen

Innan kameran gick sönder

Sally Mann

Jag har fått erbjudande om en ny utställning. Ja jag vill bli fotograf jag vill jag vill jag vill

tysk, opera

På tåget till Stockholm är mina kryckor i vägen för alla. Jag är trött och kroppen värker när jag sätter mig framför en kvinna med irriterande dialekt som pratar om att hon hellre skulle gå över eld än att tala finska: Det fulaste språket!
Jag vill vända mig om, men vad ska jag säga -
"Om det är något som är fult så är det du"?

Tar på mig hörlurarna. På radion spelar de opera, tysk.

sjukhuset

Den manliga sjuksköterskan lutar sig över mig och ler vänligt.
"Du kommer att bli lite yr och varm. Inget farligt. Som att vara lätt berusad. Det bjuder vi på," säger han och försvinner iväg innan jag hinner komma på ett lämpligt svar ("det låter ju inte helt fel"?).
De kommer tillbaka och kvinnan sätter en syrgasmask över mitt ansikte.
"Som att snusa," säger jag, utan att riktigt höra min egen röst.
"Som när man tog sin första snus," säger jag, fast det inte är sant.
De skrattar. "Jaså, du har varit så busig."
Jag vill säga att alla måste väl få ha sina små nöjen, men får bara fram ett svagt "ibland" innan jag somnar.

mumien talar

Jag tvättar hela kroppen med ett medel som svider, det känns som ren sprit. Som gjort för att huden ska trilla av, flagna och dö bort tills jag inte är något mer än en levande mumie utan skyddshölje, någt slags bisarr kvarleva från tiden då man byggde tempel vid Nilen istället för höghus och föroreningar.
En trött Ramses kryper ner mellan nytvättade lakan i en nytvättad pyjamas, och känner sig minst av allt som en kung. Imorgon är operationen. Önska mig lycka till världen. Förhoppningsvis är den inte ett lika stort ingrepp som dåtidens balsamering.