Det regnar i Stockholm när jag tar bort mina stygn, jag har sovit en sådär tre timmar och är lika hysterisk som under gymnasietiden. Springer runt i galen dimma med känslan av att ha jobbat sönder tio arbeten under en hel natt till morgon med kaffe kaffe kaffe, gröt hos grannen, till Willys med soltorkade tomater och på väg att slänga kryckan i en vattenpöl JA!
Jag minns inte vilka människorna igår var, mer än att de kom från helt fel platser och inte talade finska. Någon tango fick vi inte.
Well now the ocean speaks and spits and I can hear it from the interstate
And I'm screaming at my brother on a cell phone and he's far away
I'm saying: nothing in the past or future ever will feel like today
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar