Stockholms tunnelbanesystem är i uppror, vintern regnar bort och förvirrade främlingar letar efter vägar men hittar bara varandra i decembernatten, i den blöta natten strax mot jul där bussarna går vilse och jag aldrig kommer hem, där änglar smyger tyst på tå mellan rusningsbilarna vid övergångsställena, på väg till Lucia snart och jag möter mannen i luckan som säger söta flicka lilla ängel och en annan dag kanske jag skulle blivit irriterad men inte idag, idag är jag tacksam, lättad, blir så glad så skönt att bara någon tycker att jag är söt.
Jag väntar vid fel hållplatser, ska till fel platser, åker åt fel håll, om och om igen i cirklar
Jag ringer hundra samtal ut i luften och ber människor tycka synd om mig
"ha medlidande, tyck synd om mig tack" men klockan är för mycket och min hand blir för kall av att hålla telefonluren utan vantar.
"Ta ersättningsbuss", "ersättningsbuss ersättningsbuss" ropar världen och jag åker buss. Mot natten, mörkret, hela det där livet som bara är som det är (och så får det väl vara)