tysk, opera

På tåget till Stockholm är mina kryckor i vägen för alla. Jag är trött och kroppen värker när jag sätter mig framför en kvinna med irriterande dialekt som pratar om att hon hellre skulle gå över eld än att tala finska: Det fulaste språket!
Jag vill vända mig om, men vad ska jag säga -
"Om det är något som är fult så är det du"?

Tar på mig hörlurarna. På radion spelar de opera, tysk.

sjukhuset

Den manliga sjuksköterskan lutar sig över mig och ler vänligt.
"Du kommer att bli lite yr och varm. Inget farligt. Som att vara lätt berusad. Det bjuder vi på," säger han och försvinner iväg innan jag hinner komma på ett lämpligt svar ("det låter ju inte helt fel"?).
De kommer tillbaka och kvinnan sätter en syrgasmask över mitt ansikte.
"Som att snusa," säger jag, utan att riktigt höra min egen röst.
"Som när man tog sin första snus," säger jag, fast det inte är sant.
De skrattar. "Jaså, du har varit så busig."
Jag vill säga att alla måste väl få ha sina små nöjen, men får bara fram ett svagt "ibland" innan jag somnar.

mumien talar

Jag tvättar hela kroppen med ett medel som svider, det känns som ren sprit. Som gjort för att huden ska trilla av, flagna och dö bort tills jag inte är något mer än en levande mumie utan skyddshölje, någt slags bisarr kvarleva från tiden då man byggde tempel vid Nilen istället för höghus och föroreningar.
En trött Ramses kryper ner mellan nytvättade lakan i en nytvättad pyjamas, och känner sig minst av allt som en kung. Imorgon är operationen. Önska mig lycka till världen. Förhoppningsvis är den inte ett lika stort ingrepp som dåtidens balsamering.